Nova tar flyttkaoset med lugn.. (Ja, vi ska flytta igen) På bilden till vänster ligger hon i mitt knä i soffan igårmorse och sover med ögonen öppna, och tungan halvt ute såklart. På bilden till höger så hittade jag henne imorse efter att jag hade varit på toa?! Hon hade rullat in sig i täcket på egen hand och lyckats göra en liten "kudde" till sig också, hur nu det gick till haha?

Jag har gett upp (eller pausat?) listan som jag höll på med. Det är lite för mycket nu så jag orkar inte sitta ner och tänka riktigt. Vi flyttar i slutet av veckan och det är mycket som ska göras. Detta blir tredje gången på ungefär fem veckor som Nova flyttar, tur att hon är lugn och finner sig direkt i nya miljöer :) Hon är van vid att vara på olika ställen eftersom vi har tävlat och sådär. Först flyttade hon med mamma till nya lägenheten och bodde där några dagar, sen flyttade hon ner hit med mig och nu ska vi snart flytta igen.

Jag får se när det kommer en uppdatering igen. Det blir nog först efter flytten, och jag vet inte riktigt när vi får internet för vi har inte ringt om det ännu men det blir nog imorgon. Jag längtar, jag tror att det är mycket grönområden om jag har fattat det rätt, och där kan Nova strosa lös - dessutom är det nära till vatten så hon kan bada på sommaren hur ofta hon vill! :D Här i Bergby är det svårt att ha henne lös, skogen ligger långt bort och det är bilar, hus och folk överallt när man är ute.

Nova tycker inte om främmande, eftersom hon förmodligen har blivit slagen som valp. Hon tycker inte om när man höjer rösten eller hukar sig över henne när man är irriterad, för då ser det ut som att hon sitter och väntar på att hon ska bli slagen (det är lika hemskt som det låter..). Hon är rädd för höga ljud och tycker inte om stora fordon som t.ex. lastbilar och traktorer. Det kvittar om de står parkerade eller om de åker förbi, hon går inte i närheten av dom. Hon tycker inte om andra hundar om de ska lukta på henne eller leka med henne genom att vara fysisk, hon tycker bara om att jaga andra hundar eller att bli jagad själv. Hon tycker inte om när "klockorna" (eller vad det är) ringer när järnvägsbommarna går ner och varnar för tåg, eftersom att hon är rädd för bommarna. Hör hon det så försöker hon springa hem, och det går inte att stoppa henne.. Hon tycker inte heller om dammsugaren eller att vara ensam hemma.

Ja, som ni hör, Nova är väldigt speciell..

Nova på tävling i Boden tror jag, något år sen. Fotograf är Hanna Lovén.

Att Nova älskar agility är ju ingenting som går att förneka. Jag är helt säker på att om hon skulle få välja mellan mig och agility, så skulle hon helt klart välja agilityn ;) Hon brinner verkligen för det och det är nånting som jag vet att hon aldrig skulle klara sig utan.

Nova är ju lite smått skadad av denna sport, när hon inte får köra så ser hon ut såhär:

Finns en del raser som helt enkelt inte tilltalar mig eller som passar mig som person och med det som jag vill göra med hunden. Men den enda ras jag kan säga att jag inte vill ha är en finsk spets, just för att det är den enda hundrasen som jag faktiskt är rädd för. Jag har tydligen nästan blivit biten av en sån när jag var liten (har dock inget minne av det eftersom jag var så liten) men sen hade en av mina klasskompisar när jag var yngre en finsk spets, som var en väldigt speciell hund. Dessutom var han elak mot barn, så han skrämde mig och alla andra mina kompisar väldigt mycket. Säger inte att alla finska spetsar är så, men jag är helt enkelt väldigt osäker när det kommer till just den rasen.

Sen är det ju alltid lite känsligt att skriva varför man inte vill ha en viss ras osv, för att folk som har just den rasen kan läsa - och de håller ju självklart inte med. Vissa raser tilltalar mig helt enkelt inte, med det finns inga raser som jag ogillar på något sätt.

Jag ska ha minst en till border collie har jag bestämt mig för, men en ras som både jag och Christoffer drömmer om är riesenschnauzer! Och det är en ras som jag i framtiden absolut vill (och någon gång ska) äga. En hane som jag redan har bestämt namn på ;)

 

Nova är ju inte från någon uppfödare så det finns inte så mycket att säga om det. Vi hittade henne i en blocketannons. Pumas mamma blev vi intresserade av på min och Novas första agilitytävling i februari 2007 för att vi tyckte att hon var en riktigt fin schäfer helt enkelt. Så då började vi intressera oss för Nemårs kennel, fast vi trodde ju aldrig att våran lilla Puma skulle födas ett år senare, av just den schäfern vi såg då. Men så blev det!

Jag väljer egentligen inte kennel, utan föräldradjur. Jag kikar efter hundar som tilltalar mig, och vill köpa valp efter dem. Kenneln är inte jätteviktig skulle jag vilja säga, utan föräldrarna till valpen är så mycket viktigare - då kvittar det vart de är ifrån. Sen är det ju viktigt att kika på andra saker runt i kring kenneln, som om tidigare valpar har haft sjukdomar, problem, dysplasi osv.

Så det viktigaste är inte att välja kennel, utan att välja föräldrar till din valp.

Vi har ju hunnit med litegrann på 6,5 år faktiskt, men det första spontana jag tänker på är i Boden år 2007 när vi tog våran första pinne i hoppklass 1 ♥ Hade kämpat så mycket och de där jäkla fem felen följde oss som en svans, men så i ett lopp så hann det inte ifatt oss, och inte nästa dag i hoppklassen heller! Vilket resulterade i två pinnar. Jag tror jag var jordens lyckligaste 15 åriga tjej på en agilitytävling just då i alla fall, då när första och andra pinnen trillade in.

Första pinnen:


Andra pinnen:


Det är långt ifrån perfekt men det är två ögonblick som jag aldrig kommer att glömma :D

Idag fick Nova gå ett spår ute i skogen. Vi åkte ut och la det, det fick bli ett godisspår med två ihopknutna sockar i slutet eftersom jag inte har några apportpinnar. Sen åkte vi hem och jag förberedde middagen. Spåret låg ca 50 min och sen åkte vi ut och så fick hon spåra. Jag har glömt att ta med spårlinan så hon fick spåra i kopplet bara men jäklar så hon spårade! :D Hon gick som en klocka, nosen i marken hela tiden och hittade allt godis och även slutet! Försökte även visa Christoffer hur det gick till men tyvärr så verkade han inte så intresserad haha ;) Tror inte att han fattade så mycket.. Han håller sig nog mer till agilityn och provar på lite fotgående då och då!

Såhär såg det i alla fall ut i sängen imorse eller igårmorse, minns inte riktigt:

Christoffer hade bett Nova hoppa upp i sängen, så hon la sig i min fotända då hon inte ryms på C's sida så jag får ligga som en liten boll, för jäklar hon flyttar sig inte! :P

Först så väljer man ju en ras som tilltalar en och som lever upp till de krav man har, som är anpassad till det man vill göra med hunden osv.

Att välja valp tycker jag aldrig har varit speciellt svårt. Det brukar alltid vara någon som det klickar lite extra med. Nova var den sista kvar, och den som uppfödaren skulle ha valt till oss. Men vi kände hur som helst när vi var där, att vi ändå hade valt henne. När vi skulle välja Puma hade vi från början ställt in oss på att vi skulle ha en "schäferfärgad", och inte en grå (fanns både och). Puma var den enda otingade tikvalpen kvar då, förutom de gråa så det var ju inte heller ett så svårt val. Jag vart döförtjust i en grå tikvalp men vi hade ju bestämt oss för att inte ta en, så lilla Puman blev den hon blev. Det var ju mammas hund och huvudsaken var ju att hon klickade med mamma. Men vi har då aldrig ångrat att det blev just hon! Hade jag fått välja så hade jag ändå valt henne, helt klart.

Så det viktigaste är väl att det klickar - och gör det inte det så kanske man ska fundera på varför. Men man kan "välja ut" kandidater från början också om man tycker att färgen/teckningen är viktig, så man bara väljer mellan ett antal, och inte hela kullen exempelvis.

Jag och Nova har tävlat, ja. Vi debuterade i både agility och lydnad år 2007 och sedan dess har vi skyndat långsamt. Hon tävlar i agilityklass 2, hoppklass 2 och lydnadsklass 2. Lydnaden har legat lite på is sen vi tog vårat fjärde förstapris i klass 1, vilket var 2009. Förra året startade vi i klass 2 en gång trots att Nova inte var riktigt redo, men jag ville tävla "bara för att tävla".

I år har vi bara hunnit tävla på en tävling, och det var agility i vintras. Känns jättetråkigt att vi inte har kunnat tävla mer i år men tyvärr är det så när skolan tog upp för mycket tid, och när man har dåligt med pengar. Men nästa år kommer vi igen, och det ser jag fram emot väldigt mycket! :D

Meningen med livet är att vara meningen i någon annans liv ♥

Jag och Nova tränar och tävlar ju både agility och lydnad, och jag tycker att det är två riktigt roliga sporter - fast på olika sätt. När vi skaffade Nova var jag rätt nyfiken på både freestyle och flyball, men de sporterna sysslar vi inte med längre. Bruks är också något som jag hade velat prova på, men som jag inte kan eftersom Nova inte är reggad. Men spåra gör vi ofta och det tycker hon är riktigt kul!

Vi har haft både renras och blandras, och jag tycker inte att det spelar någon roll. Blandraser kan vara precis lika fina hundar som renraser är, och viceversa.

Däremot skulle jag inte skaffa en blandras eller oreggad hund nu, med tanke på det jag vill hålla på med. Jag vill kunna tävla utan stopp, och nå så långt man vill. Jag vill kunna sätta långsiktiga mål som att ta titlar, championat osv. I dagens läge går ju inte detta med en oreggad hund. Sen kan man ju vara betydligt mer säker på vad man får när man skaffar renras, än när man skaffar blandras.

När jag blir gammal kan jag tänka mig en blandras, den dagen då jag bara vill ha en liten sällskapshund. Så länge de blandade raserna inte är alltför olika varandra såklart.

Hittade dessa två bilder på Christoffers iPhone efter att han hade lånat ut den till Nova, hon påstod att hon skulle spela spel (förmodligen wordfeud!) men hon var visst ute efter annat. Lite självgod kanske? ;) Det är nog dags för en egen facebook så hon kan lägga ut sina fina bilder!

Jag har haft lite olika djur i mitt liv förutom hund. Vi har haft katt, råttor, fåglar, fiskar, sniglar och säkert något annat. Jag har alltid älskat djur och mina kompisar tyckte att jag hade ett helt zoo hemma när vi var små.

Just nu har vi bara Nova. Förra året i oktober så gick min sjuåriga undulat Turbo bort, och det är det sista "andra husdjuret" förutom hund som jag har haft. Nu när jag har flyttat hemifrån är jag sugen på att skaffa katt! Eller det har jag varit länge. Vi hade en katt när jag var liten som vi fick, men han togs från sin mamma alldeles för tidigt så han blev inte riktigt normal. Han var väldigt speciell och bus-elak och både klöste, bet och rev oss ofta. Efter honom så blev jag rädd för katter, jag vågade knappt titta på dom. När jag åkte ner till Christoffer första gången tvingades jag ha en katt runt fötterna och sen dess har jag vant mig, även om jag har en enorm respekt för katter eftersom jag tycker att dom är väldigt oberäkneliga.

Trots detta så vill jag ha en katt! Om man får ha en sen den är unge så lär man ju känna den och vet hur den är, så då tror jag inte att jag kommer vara osäker längre. Men eftersom jag är allergisk mot katter så vill jag ha antingen en devon rex eller en cornish rex - en katt med krullig/vågig päls som även ska anses vara mer allergivänlig än andra katter. Ingen garanti att jag tål den, och de billigaste ligger på kring 7.000:- så en katt får tyvärr vänta ett tag. Men jag kan inte hålla fingrarna borta från blocket-annonser på dessa fulsöta katter..


Cornish rex till vänster, och devon rex till höger. Bilderna kommer från Google

Nova är min första egna hund, men om henne har jag ju redan skrivit så därför tänkte jag skriva lite om den första hunden som fanns i min familj.

 

Frasse, eller Bottenvikens Benny Boy som han hette i stamtavlan, var en bichon frisé född 1991. Han var alltså ett år när jag föddes, och eftersom jag var så liten så har jag tyvärr inte så många minnen av hur han var som hund. Det jag minns är när han insjuknade, och ofta spydde hemma. Kommer ihåg en gång när han hade spytt på min favorit-barbie. Jag kommer ihåg hans lilla bula på huvudet (en cysta) som var rosa och kal och stack rakt upp, precis som i tecknade filmer när de slår huvudet och får en lång bula.

 

År 19976 upptäcktes cystor på Frasses kropp, och även cancer, vilket gjorde att mamma och pappa valde att låta honom somna in. Frasse blev bara sex år gammal.

Texten kommer ursprungligen från SVaK men jag har kortat ner den en del.

Border collien är en utpräglad vallhund och nu för tiden används den över hela världen för att hämta, samla och förflytta får, nötkreatur och andra djur. Border collien är signalkänslig, har mycket lätt för att lära och vill gärna vara sin förare till lags. Den är avlad för att arbeta åt sin förare och om man inte har ett bra ledarskap över sin hund, så hittar den på egna aktiviteter och kan lätt bli stressad. Den låga stresströskeln behövs när man ska arbeta med att valla djur. Hunden ska reagera snabbt på djurens rörelser, men det gör även att den kan börja valla allt möjligt annat som rör sig t ex barn, bilar, joggare. Man måste verkligen hålla efter den som valp, så att den inte lägger sig till med sådana olater.


Bilderna kommer från Google

Det finns en rasbeskrivning, men om det utseendemässiga ej påverkar vallnings-egenskaperna, så spelar det inget roll. Den ska vara frisk och harmoniskt byggd med smidiga rörelser. De kan se mycket olika ut; lång/korthårig, häng/ståndöron, 13-30 kg, mest vit/mest svart, trefärgad osv.

För att få registrera border collievalpar i SKK:s Vallhundsregister så måste båda föräldrarna ha avlagt godkänt vallhundsprov. Det är ett sätt att bevara Border collien som vallhund.

Nova, eller Pricken som hon kallades tidigare, föddes i Södra Orrbyn, Råneå den 22 mars 2005. Hon närmar sig alltså sju år nu (usch vad hemskt det kändes att skriva!). Vi var och tittade på valparna en gång när de var sju veckor, och hämtade henne när hon var tretton veckor, eftersom mamma inte kunde ta semester tidigare.

Det var först när vi kom hem som vi förstod att något inte riktigt stämde. Till synes var hon en valp som vilken annan som helst, men Nova var rädd för allt. Hon hade inte visat några såna tendenser varken när vi tittade på valparna första gången, eller när vi var och hämtade henne. Vi gav henne lite tid eftersom det var ett helt nytt ställe, och hon hade vuxit upp med sin mamma och bror, bland hästar, katter och kossor. Vi bodde ju mitt inne i stan. Men Novas beteende ändrades aldrig. Så fort vi gick ut blev hon nervös och ville knappt röra på sig. Människor skrämde henne väldigt mycket och hon var även strykrädd.

 
Nova sju veckor, första gången som vi fick träffa henne

Åren gick och vi har jobbat mycket med Nova. Hennes rädsla för människor har utvecklats från att krypa ihop och gömma sig, till att när hon var fem månader börja skälla, morra och försöka skrämma iväg dem. Beteendet svajade mellan att vara rädd och att vara kaxig, men vi trodde att det var en period i hennes liv och att hon skulle växa ifrån det, men vi hade fel. Beteendet är orsakat av rädsla/obehag men kan, för människor är okunniga om hundar, se ut som aggression. Nova har dock aldrig någonsin nafsat, bitit, skadat eller visat aggressivitet mot vuxna människor eller barn. Hon har heller aldrig tagit tag i kläder på folk eller huggit mot någon. Om hon skulle visa minsta tecken på aggressivitet så skulle jag låta henne bära munkorg bland folk eller avliva henne. Det har gjorts klart redan från början. Jag skulle aldrig ha en hund som skulle innebära fara för andra människor. På det planet litar jag på henne till tusen procent (minst), för jag vet att hon aldrig skulle göra illa en människa.

 
Nova nyligen hemkommen till oss, kanske kring 15 veckor gammal

Vi har varit i kontakt med alla möjliga sorters folk under Novas utveckling och metoderna vi har provat på henne går inte att räkna på fingrarna. Vi har ignorerat beteendet, fyat henne, tagit tag i henne, varit riktigt hårda, försökt att avleda, försökt leka bort beteendet, undvikt människor och mycket mer. Vi har varit kontakt med IMMI, folk som har border collie, folk som har erfarenhet av hundar som Nova, hundpsykologer, alla möjliga olika sorters folk. Till slut försökte vi lägga ihop en massa metoder och skapa våran egna.

När folk frågar hur jag tränar Nova så svarar jag alltid att jag inte vet. Jag vet faktiskt inte hur hon tränas numera, för vi lever så pass mycket på hennes villkor. Innan jag flyttade hemifrån så undvek jag helst folk när jag var ute med Nova, och innan hon skulle rastas så stod jag i fönstret och tittade ut över parkeringen för att se om några grannar var ute, vilka bilar som stod på parkeringen (för att veta vilka alternativa grannar som skulle kunna bestämma sig för att gå ut på parkeringen samtidigt som oss), om det är mycket folk och livat runtikring hyreshuset m.m. Ja ni hör ju själva, vi levde och anpassade oss efter henne.


Nova och jag i stugan för något år sedan, hon med sin älskade rosa boll!

Nåja, Novas beteende är väl inte det som tar över henne, det finns givetvis en hel del annat att skriva om. Hon är inte hunden som jag drömde om, men jag skulle aldrig byta bort henne. Har levt med henne i 6,5 år och hon är min lilla bebis. Hon är en underbar hund, och de människor som hon vågar sig fram till älskar hon högt. Hon är väldigt egen, tycker om att ha en massa ljud för sig och hon pratar (morrar) ofta högt när hon är glad. Hon snuttar gärna på en själv eller ens kläder, och vill gärna sitta i knät. Och när du har börjat klappa henne, då vill jag lova dig att du har ett heltidsjobb!

Agilityn är hennes liv, den har stärkt hennes självförtroende oerhört och hjälpt henne att övervinna en del svårigheter som hon har haft. Hon är helt galen i agility, och det är nog det enda hon inte skulle kunna leva utan. På plan kan hon styras av vem som helst, och där är hon inte rädd för någon. Där är hon hunden som jag alltid har drömt om!



Det finns så mycket att skriva, men jag vet inte riktigt vilka tangenter jag ska trycka på just nu. Jag ser inte bara nackdelar med att ha fått en hund med ett beteende som Nova har. Hon har lärt mig så mycket om hundar som jag inte visste förut, hon har lärt mig hur jag läser av henne för hon är så fruktansvärt lätt att beräkna ut, hon har lärt mig att brottas med svårigheterna, att aldrig ge upp, att uppskatta de små framstegen, att sätta upp stora mål och nå de små. Hon lärde mig sikta mot stjärnorna fastän jag redan från början visste att jag bara skulle nå trädtopparna. Hon är helt enkelt min läromästare, för den hon är.

Jag heter Evelina Hermansen Auoja, är född i Gällivare den fjärde januari 1992 och är även uppvuxen där. Har även bott i Malmberget tills mina föräldrar skiljde sig när jag var tre år. Lite snabbt uträknat är jag 19 år, men närmar mig 20. Bor med min sambo Christoffer och border collie Nova i en etta utanför Gävle. Vi har nyligen flyttat ihop efter ett nästan tre år långt distansförhållande. På gymnasiet läste jag samhällsprogrammet i brist på det jag egentligen ville läsa (något med media) och just nu är jag en arbetssökande tjej som inte alls vet vad jag vill göra av livet.

Jag är uppvuxen med djur och vi har haft hundar, katt, råttor, fiskar, fåglar, sniglar(!) och kanske något annat? Det har i alla fall alltid funnits djur hemma, vilket har bidragit till att mitt djurintresse har vuxit under åren.

Annars är jag som vilken annan tjej som helst. Har inga udda eller annorlunda intressen, men är ett riktigt planeringsfreak. Planerar allt långt innan och vill ha koll på allt, ibland är det inte riktigt bra för mitt eget bästa haha.. Min mobil är också alltid med mig och jag känner mig naken utan den! I kalendern i mobilen finns i princip hela mitt liv.

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Presentera min hund
Dag 3 – Berätta om din hunds ras
Dag 4 – Din första hund
Dag 5 – Andra husdjur i ditt liv

Dag 6 – Renras eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Har du och din hund tävlat?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med din hund

Dag 11 – Hur valde du kennel?
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha
Dag 13 – En ras du inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte min hund om

Dag 16 – Visa en rolig bild på din hund
Dag 17 – Ditt favoritminne med din hund
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Varför har du hund?
Dag 20 – Ditt mål för 2011

 Jag önskar att du fanns kvar här! Älskade bästaste hund. Grattis på födelsedagen ♥
 

Jag och Nova är numera Bergby-bor eftersom jag har flyttat ihop med Christoffer. Bergby är en tätort i Gävle kommun med ca 800 invånare, och vi har ca fyra mil in till stan. Även om vi har varit här mycket så känns det lite annorlunda, men kul att få sina egna saker hit också. Dessutom har min pappa tapetserat om åt oss så nu har vi vita fina tapeter istället för dom gräsliga röda med vita cirklar som var när Christoffer flyttade in.

Jag håller på att packa upp flyttlådorna och pappa har påbörjat sin resa hemåt. Den viktigaste flyttlådan är dock redan uppackad, som vi ser nedan ;)



Det är dock bara tillfälligt att det ser ut sådär (men man vill ju att det viktigaste ska upp direkt!), rosetterna ska upp på väggen sedan och inte hänga på gallret.