Bästa svartvit ♥

Alla som känner Nova vet att hon är en väldigt kelsjuk hund. Har man börjat klappa henne så har man ett heltidsjobb, minst sagt! När man slutar så sätter hon tassen på en och tittar på en med de mest bedjande ögon hon kan få till. Lyckas inte det så trycker hon nosen och huvudet under armen för att få upp den på sitt huvud så att man inte behöver lyfta själv, utan bara klappa ;)

En annan sak hon gör är att hon tycker om att vara nära. Hon trycker antingen pannan mot en, helst mot armhålan och så står hon så, eller så trycker hon nosen mot en och snuttar. Oftast så gör hon så på morgonen, kommer och snuttar en på halsen eller bröstet. Hon trycker nosen mot en så den blir alldeles skrynklig och drar lång djupa andetag genom nosen. Söthund!


Nova snuttar på mig imorse :)

Bland de tre saker som jag tycker bäst om med Nova är bland annat dessa beteenden, och att hon pratar så mycket. Det finns inget som gör en gladare än att träffa en hund som morrar för att visa sin glädje. Jag tycker det är så härligt :D

Jag och Nova var nyss ute på en kvällspromenad runt ett villaområde här i byn. Jag gick i mina egna tankar och filosoferade när jag lite snabbt tittade ner på marken och tyckte att jag såg en mosad padda, men Novas huvud var ivägen så jag såg inte riktigt hela. Inte ens en sekund efter det så slängde sig Nova mot mig i ett bakåtskutt och jag blev så sjukt rädd så jag trodde hjärtat skulle gå sönder. Kändes som att hjärtat satt i halsgropen, jag var veerkligen inte beredd på en sån reaktion!

Frågan är vem som blev mest rädd - jag eller Nova? Hon totalvägrade att ens titta på paddan sen, hon var skiträdd :P Men det är ingen överraskning, min tuffa lilla border collie haha. Hon måste vara universums fegaste hund.


Här satte jag henne bredvid paddan, detta var det närmsta hon ville gå haha...


Här är paddan vi träffade på. Ser ni de blöta fläckarna från Novas nos på ryggen haha?

Fick mig ett gott skratt över min fega hund, fastän jag är lika feg själv. Jag var jätterädd när jag skulle fota paddan näääära med min mobilkamera, ifall den skulle börja hoppa. Det var en helt annan femma när Nova såg en igelkotte för första gången, då var hon kopplad (som tur var!) för hon ställde sig på bakbenen och sprang efter den haha..

Förra veckan fick jag äntligen kontakt med en ägare till ett av Novas syskon. Det varit nästintill omöjligt för oss att få veta något om syskon till Nova, vilket vi gärna ville eftersom vi hade såpass mycket problem med Nova. Vi ville självklart veta om något annat syskon också hade liknande problem.

Vi fick veta att en av hennes systrar hade flyttat till Kiruna, och för fem år sedan fick vi kontakt med ägarna och det visade sig även att Novas andra syster också bodde i Kiruna. Vi planerade att träffas men det blev aldrig av, och när mamma bytte telefon så försvann numrena till ägarna. Förra veckan annonserade jag på Kiruna CC och fick kontakt med Maria, som ägde Novas syster Arwen. Efter att ha skrivit ett antal mejl till varandra så föll många pusselbitar på plats och jag känner mig mycket klokare idag.

 
Novas syster Arwen på bilderna ovan, hon verkar ha tyckt om vatten precis som Nova! 
 

Maria berättade också att Arwen tyckte om att vara nära, och sov nästan alltid i sängen

Efter att ha skrivit med Maria så har jag förstått att de var väldigt lika varandra till sättet. Arwen var också lite reserverad mot människor (dock inte lika extremt som Nova vad jag har förstått), och precis som Nova så hade även hon väldigt svårt för andra hundar och funkade bara ihop med vissa. Så är ju Nova också. Hon var rädd för raketer och var helt galen när hon åkte bil. Maria har också berättat att hon annars var världens finaste hund. I övrigt har vi skrivit hur vi upplevt en del saker med hundarna och kring dem, vilket fått en del pusselbitar att falla på plats för mig, och det känns jätteskönt. Tyvärr så fick Arwen somna in förra sommaren då familjen utökades och hon inte riktigt kunde acceptera det.


Novas andra syster Vilda, fotot är från tidningen, men tagen av ägarna
 
Jag fick också veta lite om Novas andra syster, och efter lite "googlande" så fick jag fram vilka som ägde henne också. Då jag inte hittar något om dem på internet, så ska jag nog skicka ett brev eller prova ringa, för jag vill gärna veta mer om den andra systern också. Vi vet sedan tidigare att hon var likadan som Nova i sättet, då hon också var livrädd för människor när hon var liten, men det är alltid intressant att veta hur hon utvecklades i övrigt. Tyvärr så avled Vilda i samband med en bilolycka i januari i år.

Om Novas bröder vet jag inte så jättemycket, om den ena vet jag ingenting alls. Hennes ena bror Rakki stannade kvar hos mamma Dixie. Han sägs ha varit en trevlig hund men som tyvärr hade epilepsi. Hennes andra bror, Tuff, bodde tillsammans med sin pappa Japp hos hans ägare. Den tredje brodern vet jag bara att han ska ha flyttat till södra Sverige någonstans. Tyvärr så avled Rakki i samband med en lastbilsolycka hösten -06.

Novas mamma lever ännu, men hennes pappa avlivades efter en olycka under 2006 då han blev påkörd av en traktor. Han överlevde men hade såpass många inre skador att de tvingades avliva honom.

Lite matlagningshjälp kanske? Min lilla köksa! :)

Christoffer är min nya elev i agilityprojektet. Han tycker det är riktigt kul att träna och jag hade verkligen önskat att jag kunde få honom riktigt intresserad, så att han kunde prova på att tävla nån gång, men än så länge skriker han rakt ut så fort jag nämner det ;) "Visst kan jag träna, men jag tänker aldrig tävla!" säger han. Han påminner så mycket om nybörjarna man har på kurser i de fel han gör.

Men det är inte det lättaste att träna sin pojkvän. Han har fortfarande svårt att förstå att det är han som gör fel, när Nova gör fel. Hon gör inte som han vill menar han, men den erfarna vet vad som gick fel. Och eftersom han vågar säga emot mig och tjura, så är det svårt att få honom på banorna ibland, men visst ska jag lyckas! Som igår så sprang Nova förbi de två sista portarna i slalomen och C fortsatte med henne, så jag sa att han skulle göra om det för han får inte fortsätta när det blir fel, då får jag till svar "Hur fan hinner du med att se allting? Jag har fullt upp med att hålla koll på mig själv" haha, jag minns inte själv de tiderna men jag får ofta höra detta av mina kursare. Jag förstår hur svårt det kan vara, men alla vet att övning ger färdighet :)



Jag filmade en kort snutt igår när vi tränade (se ovan). Jag tycker de klickar så fint ihop, fastän Nova följer med vem som helst på plan. Men med Christoffer är det annorlunda, jag tycker hon ser på honom på ett annat sätt. I vardagen är han verkligen gud för henne, så jag tror hon tar med sig lite av det när hon är med honom på banan. Jag är helt övertygad om att bara jag får lite bukt på herrn så kommer de kunna ta sig runt banor riktigt fint. Och det där med tävling släpper jag aldrig, jag ska få min vilja igenom det har jag redan bestämt ;)

Jag tränade såklart också med Nova igår. Hon var riktigt pigg och på, det är länge sen vi tränade men jag blev glad över att se att hon var så på gång, och framförallt att kontaktfälten faktiskt satt väldigt fint! Duktiga vovve. Ser fram emot att kunna åka och träna fler gånger, synd att det är en bit att köra, nästan 2,5 mil härifrån. Går heller inga bussar, utan då måste man ta bussen in till stan (4 mil) för att sedan ta tåget dit. Vi tränade inte så länge igår för solen gassade på helt sjukt mycket, så alla tre blev väldigt trötta efter kort tid.

Nova hoppar hööögt upp på vedhögen, och hämtar pinne i vatten :)

Igår åkte vi till Dalarna för att hälsa på Christoffers farfar som bor i ett ställe som kallas för Dådran. Nova fick för första gången vara i Dalarna, så jag var tvungen att föreviga det på bild såklart :)


Nova och Christoffer vid skylten


Nova på vägen dit, i nybilen


Och här är en bild på våran nya bil som C köpte för några dagar sedan, en Volvo 945



Senare ska jag lägga upp en film från när vi var hos C's farfar, när Nova badar och visar sin spänst när hon hoppar upp på vedhögen. Jag blev förvånad faktiskt!

Jag googlade på Border collievalpar när jag hittade bilden i förra inlägget, och samtidigt hittade jag dessa tre. Det var nästan så jag själv trodde att det var Nova! Christoffer fick se bilderna, och jag sa att det inte var hon, och visade den andra bilden varpå han sa "men det där är Nova på den bilden va?" :P







Sista bilden är så lik så det är i princip bara den tjockare pälsen som avslöjar att det inte är min hund tycker jag. Nästan lite småläskigt att Nova har en dubbelgångare! :)

Varför har man inte tid och pengar?

 

Missing someone is your heart's way of reminding you that you love them ♥

Kom hem nu pigan.
 

Såhär ser ett av våra fönster ut, tillägger att det inte är putsat för allt för länge sen...

Anledningen? Den ser ni här:


Nova står och spanar efter husse som åkt iväg en sväng



Tycker hon är rätt söt, lillstrumpan, även om det inte är så kul att se hur fönstrena blir när hon trycker nosen mot dom och snorar. Ser inte alltför fräscht ut haha.. Hemma hos mamma så står hon på fönsterbrädan och kikar ut, men här har hon riktigt bra översikt eftersom hon kan stå i soffan eller på baslådan. Hon ser ut över hela baksidan, men som tur är så ser hon bara ut där (inte på framsidan där parkeringen är), så hon ser oss bara när vi genar över gården ner till Ica för att handla eller något liknande. När vi kommer tillbaka därifrån så står hon alltid i fönstret då också ;)

Nu kommer två bilder, den första tagen för några timmar sedan och den andra nyss:


Nova och husse myser i soffan, trötta efter dagen.


Detta är just nu, fast Nova vaknade till när jag tog upp kameran.

Man kan fråga sig vad jag gör upp nu, men jag var vaken från fem (när Christoffers klocka ringer) till klockan tio för att jag inte kunde somna om, och sen sov jag fram till halv två. Hade tvättstuga klockan två, annars hade jag nog kunnat sova hela dagen! :) Så jag har inte riktigt hunnit bli trött ännu.. Men jag ska hur som helst lägga mig nu och ställa klockan så jag inte sover bort hela dagen imorgon. Om jag nu får plats i sängen det vill säga! ;)

Idag var vi till Vittersjö för att grilla med Christoffers pappa. När vi kom dit var grannen där med sin riesenschnauzer Isaq så vi bestämde oss för att prova släppa ihop hundarna. De som känner Nova vet att hon är en riktig argbigga som egentligen är väldigt osäker och inte kan läsa kroppsspråk. Isaq var helt perfekt för Nova, hon vart lite grinig på honom först så då gick han iväg och luktade inte på henne nå mer så då släppte jag henne. Sen lät Isaq henne ta pinnarna som de lekte med osv, och var inte alls intresserad av att lukta. För Nova går det bra så länge hon slipper någon kroppskontakt med andra hundar, det är då hon blir osäker.


Isaq (som blir kliad av Christoffer) och Nova med varsin vedpinne

Vid ett tillfälle vart det lite för mycket för Isaq, han viftade som en galning på svansen och var fram och luktade på henne, men då blev Nova arg och sa till men Isaq svarade och efter det stod han bara stilla och tittade bort när Nova hade damp. Det fick henne att sluta och sen var de bra polare igen. Det är såna hundar som Isaq som jag vill att Nova ska träffa, såna som vet att ett nej är ett nej. Många hundar som hon träffar går fram igen och igen fastän hon sagt ifrån att hon inte vill, och då blir hon arg.

Så länge de är lösa och man är typ och promenerar så går det jättebra, så länge den andra hunden inte vill leka genom att hoppa på den andra och brottas osv. Nova gillar att jaga och bli jagad ;) Men annan kontakt med hundar undviker hon helst. Det som är skönt med henne är att hon skiter fullständigt i andra hundar så länge de inte bryr sig om henne. Kul att hon fick sig en kompis i alla fall, på grund av hennes humör/osäkerhet har hon tyvärr få vänner som förstår sig på henne ;)


Nova spanar in Isaqs pinne, måntro om den är bättre kanske?

Den här lilla fem månaders busen har jag träffat idag, en svensk lapphund. Jambos Chejja heter hon i stamtavlan men kallas för Kita till vardags. Det är Christoffers farmor och hennes mans hund. Ett riktigt (busigt) litet charmtroll. Lite valpsjuk blir man ju.. Bjuder på en bild och delar med mig av valpsjukan! :)

Idag åkte jag in till bland annat Ikea med grannen. Nova fick följa med i bilen eftersom inte solen lyste något, och det regnade litegrann så det var ingen bastu i bilen som det varit de senaste dagarna. Novas förra ikearåtta, den svarta, hade sett sina sista dagar i livet efter en hel del dragkampar mellan Nova och Christoffers kompisar.

Den här gången blev det en vit råtta (som nog snart är grå/svart) och nån liten nalle till Nova. Nu är hon helt överlycklig och vet inte riktigt vilken av leksakerna som hon ska visa upp när det kommer folk, lilla söthunden :D


Nova med sina nya leksaker