Matlagningshjälp och agilityträning + film


Lite matlagningshjälp kanske? Min lilla köksa! :)


Christoffer är min nya elev i agilityprojektet. Han tycker det är riktigt kul att träna och jag hade verkligen önskat att jag kunde få honom riktigt intresserad, så att han kunde prova på att tävla nån gång, men än så länge skriker han rakt ut så fort jag nämner det ;) "Visst kan jag träna, men jag tänker aldrig tävla!" säger han. Han påminner så mycket om nybörjarna man har på kurser i de fel han gör.

Men det är inte det lättaste att träna sin pojkvän. Han har fortfarande svårt att förstå att det är han som gör fel, när Nova gör fel. Hon gör inte som han vill menar han, men den erfarna vet vad som gick fel. Och eftersom han vågar säga emot mig och tjura, så är det svårt att få honom på banorna ibland, men visst ska jag lyckas! Som igår så sprang Nova förbi de två sista portarna i slalomen och C fortsatte med henne, så jag sa att han skulle göra om det för han får inte fortsätta när det blir fel, då får jag till svar "Hur fan hinner du med att se allting? Jag har fullt upp med att hålla koll på mig själv" haha, jag minns inte själv de tiderna men jag får ofta höra detta av mina kursare. Jag förstår hur svårt det kan vara, men alla vet att övning ger färdighet :)



Jag filmade en kort snutt igår när vi tränade (se ovan). Jag tycker de klickar så fint ihop, fastän Nova följer med vem som helst på plan. Men med Christoffer är det annorlunda, jag tycker hon ser på honom på ett annat sätt. I vardagen är han verkligen gud för henne, så jag tror hon tar med sig lite av det när hon är med honom på banan. Jag är helt övertygad om att bara jag får lite bukt på herrn så kommer de kunna ta sig runt banor riktigt fint. Och det där med tävling släpper jag aldrig, jag ska få min vilja igenom det har jag redan bestämt ;)

Jag tränade såklart också med Nova igår. Hon var riktigt pigg och på, det är länge sen vi tränade men jag blev glad över att se att hon var så på gång, och framförallt att kontaktfälten faktiskt satt väldigt fint! Duktiga vovve. Ser fram emot att kunna åka och träna fler gånger, synd att det är en bit att köra, nästan 2,5 mil härifrån. Går heller inga bussar, utan då måste man ta bussen in till stan (4 mil) för att sedan ta tåget dit. Vi tränade inte så länge igår för solen gassade på helt sjukt mycket, så alla tre blev väldigt trötta efter kort tid.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0