Nova på köksbänken i nya lägenheten medan vi packar upp

I lördags var vi helt klar med att ha flyttat in i mammas nya lägenhet. Problemet när man byter lägenhet med någon annan är att såna här situationer alltid dyker upp:


En del av vardagsrummet, helt proppfullt med grejer så att man inte ens kommer in


Sovrummet, också rätt så fyllt men inte i närheten lika mycket som vardagsrummet

Jag och mamma har packat upp och packat upp. Sängarna står på plats och en hel del kökssaker är också på plats men det är massooor kvar att göra. Så det är vad jag gör om dagarna i princip, packar upp. Det svåra är vart man ska placera sånt som ska till förrådet, eftersom vi inte får tillgång till det förrän i slutet av veckan. Sånt tar ju väldigt mycket plats också.

Nåja, idag var det klubbmästerskap för Hundungdom. Den uteblivande träningen visade sig och Nova var taggad som ett as (minst sagt). Hon hoppade ett kontaktält på balansbommen vilket faktiskt förvånade mig. Sen rev hon två hinder också vilket gjorde mig lite irriterad.. Mamma sa att hon såg så taggad ut att man hade kunnat tro att hon skulle bita mig, haha ;) Hon kändes inte alls så mycket med mig som det brukar, mest som att hon gjorde allt för att HON ville, och så litegrann då för att jag ville. Hon kändes rätt frånvarande, men så hade jag dåliga skor också (svårt att hitta allt när man har flyttat) så det går också att skylla på. Plus att det var en klass 1 bana och därmed mycket spring vilket inte är så bra för oss som ett team eftersom jag aldrig kan hålla takten och hennes framåtsug inte är så högt som jag vill. Men helt okej kändes det trots allt.

Idag åkte vovvarna iväg till Norge med mamma. De ska vara där till på torsdag. Själv åker jag till Turkiet på onsdag och kommer hem därifrån den 21 september. Sedan är det flytt som gäller den helgen, och även helgen efter det. Så den mesta hundträningen kommer nog att komma i kläm, och därför kommer inte uppdateringen att vara den bästa heller resten av månaden.

När allt har lugnat ner sig så ska jag försöka börja blogga lite bättre igen. Det blir i oktober månad, men jag kanske sticker in någon uppdatering innan det också, man vet aldrig. Nu ska jag tvätta kläder och packa inför utlandsresan.


Världens bästa svartvit!

Duktiga Puman kan också! Det är så tråkigt att det aldrig kunde bli någon karriär för oss, men vi kan i alla fall träna lite då och då, till hennes lycka!

Drömde om pigan igår natt, det var så fint. Hon kom tillbaka, hon levde. Mamma var hemma och hennes urna var också hemma, så jag tyckte att det var konstigt att hon hade hittat till stugan i Norge (fast det egentligen var i pappas stuga i Kardis, men ni vet ju hur osammanhängande fast ändå sammanhängade drömmar kan vara). Hon kom simmande i älven och upp på land.

Det var så verkligt, hon såg så glad och lycklig ut. Hon var sig själv, såsom jag kommer ihåg henne. Hon ramlade till med bakdelen när hon skulle upp för en liten trappa till en altan vi satt på, så som hon kunde göra ibland när hon blev vinglig. Hon la sig på en stol bakom ryggen på en klasskompis (hur nu han kom in i bilden) och där låg hon trångt men hon såg ändå så glad ut. En stund senare var hon borta igen, och det flöt en tjock schäfer som inte levde (som jag tydligen förstod var hon) på älven som nu nådde ändå upp till våran altan. Jag kände mig inte så sorgsen på något sätt, för jag var glad för att jag hade fått träffa henne en sista gång.



Hon kom till mig i drömmen, jag är så glad att jag fick drömma om henne. Det var så himla länge sen sist. Det var så fint att få återse henne, även om det bara var en dröm. Älskade pigan, hon var så pigg och glad, precis såsom jag minns henne ♥

Tjaaa, hon hade ju i alla fall potential till att bli långhårig ;) Hon har såna där långa stråna lite överallt, synd att det inte räckte till hela pälsen.. Som jag önskade som trettonåring när jag fick min lilla border collie utan ståöron och den trefärgade långa, tjocka pälsen ;)