Vackraste svartvit


Nu åker Nova också säkert i bilen!

Igår åkte vi iväg till Kiruna för att shoppa men även köpa en bilbur till Nova. Var orolig att den inte skulle passa men den är helt perfekt för våran bil. Känns så skönt att veta att Nova åker säkert, och att det inte har kostat skjortan. Buren ser helt ny ut, Nova har stor plats och jag fick den komplett som när man köper ny: med spännband, koppelkrokar, vattenskål och vädringskrok. Det är en Robust-bur, ca 4 år gammal men inte använd hela tiden då hon som sålde hade två hundar och oftast använde dubbelbur. Nova åker som en prinsessa i alla fall!


Tävling och bilbur

I helgen fick jag mitt sommarschema på jobbet. Nu har jag suttit ner och konstaterat att jag kommer att vara ledig så jag kan tävla på alla tävlingar här uppe i norr utom en fyradagars i juni i Nordmaling/Umeå och en sista helgen i augusti i Kalix. Det känns SÅ bra att jag har möjlighet att åka på en hel del tävlingar!! Nu ska vi köra igång på riktigt igen :) Det blir sammanlagt åtta stycken i år om vi åker på alla, varav en redan har varit. Detta ska bli så kul, jag är enormt peppad!!

Sen har jag stora problem med att hitta en bra hundbur till bilen. Har mejlat ett x antal olika tillverkare, vissa har för små burar till våran bil (den är mindre i bagageutrymmet än andra bilar av samma märke men annan årsmodell), vissa som verkar superbra har slutat tillverka burarna, andra är svindyra osv. Har hittat en begagnad i Kiruna men misstänker att den är en centimeter för lång för våran bil. Fattar ni, en centimeter?! Tycker jag har rätt så otur...

Har alltid velat ha en Artfex-bur men de görs bara i small till våran bil står det. Mejlade dock till dem och frågade om inte en större skulle passa, och fick svaret att om bilen är en av modellerna som kom -08 så passar ingen större, men om det däremot är en av modellerna som tillverkades fram till -08 så passar en större bur. Får väl höra med karln i huset. Jag håller tummarna iaf! Om det är så att det är en nyare så att de inte passar så får jag punga ut pengar till en dyr bur, för det är ju självklart att jag vill att Nova ska åka säkert i bilen. Speciellt när vi ska iväg på tävlingar och man åker långt.

Ett par bilder


Hemma hos pappa förra veckan när vi åt köttsoppa och tittade på hockey
 
Nova hos Christoffers kusin, där hon ofta hälsar på. Hon har tre barn, och både stora och små klappar gärna på Nova. Hon älskar uppmärksamheten!


Nova har kommit på ett nytt sätt som hon kan titta på teve
 

Lite koncentrationsträning på kvällskvisten tidigare i veckan

Lite mer nytt


Nytt från Minxdesign.se - den första beställningen men absolut inte sista!

Novas hörna i köket


Utveckling

Ibland tänker jag på Nova, den lilla valpen som vi hämtade hem den där dagen i juni för snart åtta år sedan. Hon som sprang ifrån oss i ren panik på vägen hem när lät henne träffa en ny människa, som kissade på sig när hon träffade nytt folk. Hon som, första gången hon var på klubben, gömde sig under bron och vägrade komma fram. Den lilla valpen som inte alls ville gå ute, som var så rädd för alla ljud och rörelser. Minns alla gånger som jag som trettonåring undrade varför jag hade fått en hare och inte en hundvalp.



Jag tänker på våran nybörjarkurs i agility, minns det tillfället då vi skulle prova på gungbrädan, jag trodde aldrig att det skulle gå. Men min så rädda hund briljerade. Hon sprang på gungbrädan som om hon aldrig hade gjort annat. Minns kursavslutningen, en liten tävling där hon bet mig i händerna av iver för att få komma framåt, när jag förvirrad sprang där och försökte göra rätt. Minns första officiella tävlingen, där vi i första loppet endast fick en vägran på slalomingången. Minns Frida och Lina komma springandes och säga att vi hade kommit trea, men jag trodde att de skojade. Minns de första nollade loppen och att stå högst upp på pallen för första gången. Minns hennes första förstapris i lydnadsklass 1. Minns första gången hon fick 10 poäng på tandvisningen, av en karl med hatt och svarta solglasögon, då alla våra vänner applåderade.


 
Minns hur det sakta men säkert gick framåt, hur Nova från att ha legat i vardagsrummet när det kom folk, till att ligga under köksbordet och försiktigt försöka lukta. Det här tog år alltså. Och när hon väl låg där i köket, brukade det ta minst en halvtimme innan hon vågade lukta på människan som kommit och hälsat på. Idag tar det 30 sekunder, kanske en minut, från det att någon har kommit in och blivit lite utskälld, tills dess att Nova är fram och tycker det är okej att bli klappad. Ibland undrar jag om det är samma hund som jag har kvar. Nova har SÅ mycket "fula" beteenden kvar utomhus som vi jobbar med (och som sakta förbättras) men inomhus har hon utvecklats enormt, främst efter att vi flyttade till Gävle. När jag tänker på allt vi har gått igenom så känner jag en sån lycka över att vi aldrig har gett upp, även om man har velat det ett antal gånger.
 

Den här hunden har lärt oss alla så mycket, men jag kan ärligt säga att jag aldrig hade gjort om detta. Jag vill aldrig någonsin ha en hund som Nova igen, om man ser till hennes problematiska sidor, men jag är så tacksam över allt hon har lärt mig. Det har varit psykiskt tungt att hantera allt under dessa år, men när man ser framstegen känns det värt det. Man glädjs över såna saker som andra förmodligen inte tycker är speciellt, men jag tror att jag kommer att uppskatta min nästa hund (som förhoppningsvis inte har dessa problem) på ett helt annat sätt än om jag inte hade gått gå igenom allt detta med Nova.
 

Nytt i Novas garderob

Igår blev det en sväng till Luleå över dagen. Där shoppades det litegrann och även Nova fick några nya "plagg" i sin garderob. En koppelreflex och ett täcke fick det bli. Täcket är liiite kort mot rumpan eftersom det tydligen är litet i storlek läste jag på hemsidan nyss. Velade mellan två olika storlekar och Christoffer tyckte vi skulle ta den större men jag valde den mindre, så nästa gång får jag lyssna på honom ;) Är dock van eftersom det andra täcket hon har också egentligen är lite för kort på längden. Det märks dock typ inte ens, så jag är nöjd ändå! Rosa fick det bli såklart.

Förutom det så fick hon även ett nytt underlägg till sina skålar. Jag har alltid haft en vanlig svart dörrmatta under men nu hittade jag en annan dörrmatta som jag köpte hem och som passade perfekt vid hennes skålar.



RSS 2.0