Först så väljer man ju en ras som tilltalar en och som lever upp till de krav man har, som är anpassad till det man vill göra med hunden osv.

Att välja valp tycker jag aldrig har varit speciellt svårt. Det brukar alltid vara någon som det klickar lite extra med. Nova var den sista kvar, och den som uppfödaren skulle ha valt till oss. Men vi kände hur som helst när vi var där, att vi ändå hade valt henne. När vi skulle välja Puma hade vi från början ställt in oss på att vi skulle ha en "schäferfärgad", och inte en grå (fanns både och). Puma var den enda otingade tikvalpen kvar då, förutom de gråa så det var ju inte heller ett så svårt val. Jag vart döförtjust i en grå tikvalp men vi hade ju bestämt oss för att inte ta en, så lilla Puman blev den hon blev. Det var ju mammas hund och huvudsaken var ju att hon klickade med mamma. Men vi har då aldrig ångrat att det blev just hon! Hade jag fått välja så hade jag ändå valt henne, helt klart.

Så det viktigaste är väl att det klickar - och gör det inte det så kanske man ska fundera på varför. Men man kan "välja ut" kandidater från början också om man tycker att färgen/teckningen är viktig, så man bara väljer mellan ett antal, och inte hela kullen exempelvis.