Agilityträning


Kelsjuk hund får lite uppmärksamhet av husse


Vi tog det lugnt i solen i lördags utanför husses jobb, när husse tvättade bilen

Idag besökte vi för tredje gången Gävle BK för att träna lite. Det har regnat mycket den senaste tiden och varje gång vi har varit där har banan varit en enda stor pöl på de flesta ställena, idag var inte heller något undantag. Dock var träningen inte alls planerad, utan vi åkte dit på impuls efter att ha varit på Sommarkväll inne i stan (underhållning, musik och sånt varje onsdagkväll i juli).
 
Jag hade tygskor på mig och var dyngsur om fötterna efter bara några kliv inne på banan haha. Christoffer hade jeans och är förkyld men kunde ändå inte låta bli att träna Nova. Om jag ändå kunde få honom ut på tävlingsbanan nån gång ;) Förra gången vi var där så lärde jag honom framförbyte, bakombyte och blindbyte. Eller ja, jag skulle bara visa hur ett blindbyte ser ut men han skulle prompt lära sig. Just nu kämpar han med att lära sig att visa med rätt hand, vara tydlig och springa på rätt sida.


Tröööött hund på A-hindrets nedgång


Tränar lite kontaktfält med husse

Resten av veckan är redan planerad. Imorgon blir det en riktig städdag och så ska vi inhandla lite småsaker inför helgen. På fredag får vi långväga gäster, nämligen min pappa och hans tjej, och min lillebror och hans tjej. Det ska bli jättekul att de kommer hit och får se hur vi bor! :) Nova kommer nog vara en aning lycklig att få återse några kända ansikten.

Klockan 21 på fredag hoppar jag och Christoffer på tåget ner till Uppsala. Min kusin gifter sig på lördag och pappa har bokat hotellrum åt oss två nätter. Det blir riktigt skönt att komma iväg, och träffa massa släktingar. Nova är hemma och Emil kommer att bo hemma hos oss och vara hundvakt. Det är lite blandade känslor och jag är rätt nervös, för det är första gången jag lämnar bort Nova till någon annan än min mamma. Nova är ju en lite komplicerad hund och ingen som man kan lämna bort till vem som helst. Emil är dock hundvan och han känner Nova så jag vet att det kommer gå bra, men man kan ju ändå inte låta bli att oroa sig, hon är ju min lilla bebis ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0