När Turbo levde och var hos mamma så sprang Nova in i mitt rum så fort hon fick chansen, stod och "pratade" med honom och sprang runt buren hela tiden. Nu sitter hon tyst och stillsamt, oftast med tungan ute som hon brukar ha när hon tänker, och stirrar på buren, lyssnar om hon kan höra någon liten antydan till kvitter eller att något rör sig.

Hon satt aldrig vid buren förut, hon stod bredvid den eller steppade runt den. Hon är väldigt fundersam över vart lilla roliga pippin har försvunnit. Jag tror hon känner sig lite ledsen när hon inte får någon respons när hon sitter vid buren, Turbo brukade alltid kvittra eller skrika åt henne och hoppa runt i buren, vilket gjorde Nova ännu mer nyfiken på honom. Han brukade till och med picka henne på nosen ibland, vilket hon tyckte var dö-roligt.

Men nu sitter hon bara där, fundersam, tittar och lyssnar.