Det är nånting som jag undrar. Jag tycker att ämnet och många åsikter som man läst/hört är väldigt skrattretande måste jag säga.

Hundar är ju individer, de blir ju vad man gör de till? En tax kan ha liknande sätt och personlighet som en golden retriever ju? Men det är fortfarande två helt olika raser, både i utseende och ursprungssyfte. Fördomar kan man ha mot vissa raser, men behöver man ogilla en hel ras för det? Och bara för att man träffat på många dåliga exemplar av en ras, måste man ogilla rasen då? Ska man inte börja stirra på den som står i andra änden av kopplet istället, och fråga vad som blev fel?

Till exempel så vet jag en som inte gillade chow chow på grund av tungan. Vad är det för skillnad på en chow chows tunga jämfört med andra raser, förutom att den är blå? Det är ju inte direkt så att färgen på tungan gör skillnad.

What's the difference?

En annan ogillade border collie eftersom de har lömska ögon. Huh? Har nog aldrig sett min hunds ögon som lömska, nån gång? Förmodar att personen kanske menar under vallning, men bilden nedan visar en vallande bc, vart är de lömska ögonen? Jag tycker att hunden ser koncentrerad ut på sin arbetsuppgift. Att den hukande hållningen kan ses som lite lömsk kan jag mycket väl förstå, men inte ögonen? Och förresten så ogillar man väl inte en hel ras för att den ser annorlunda ut när den utför det arbete som den har avlats fram för?


Var är de lömska ögonen?

Någon hade också skrivit att gula labradorer ser tråkiga ut, och ogillade rasen på grund av det. Undrar bara varför just gul labrador och då inte alla labradorer, oavsett färg? Och jag tycker det är konstigt att ogilla en ras för att utseendet inte tilltalar en, för det kanske temperamentet gör om man bara vågar se efter.


What's the difference?

En annan ogillade schäfer eftersom personen inte skulle kunna tänka sig att ha en hund som folk blir rädda för när man är ute. Otroligt skrattretande tycker jag, varför skulle alla människor vara rädd för en mötande schäfer? Jag skulle vara mer rädd för ägaren, det är ju trots allt dem som ska ha kontroll på hunden, oavsett om det är en schäfer eller en papillon. Tänk dig att du möter en lunkande schäfer som luktar sig fram på gräsmattan och en fullständigt rabiat dalmatiner som slänger sig i kopplet - hade du fortfarande varit rädd för schäfern? Samma sak är det väl om du möter en aggressiv schäfer OCH en aggressiv dalmatiner, vilken ras ska man bli rädd för då? Självklart kan vissa raser verka mer skräckinjagande än andra, men folk är trångsinta om de dömer en hel ras för enstaka självupplevda händelser eller sånt som de har sett på film.


What's the difference? Hund som hund.

Äh, nu lämnar jag det här. Ville bara yttra mig om det hela, det är ägaren som gör hunden. Man behöver inte ogilla en hel ras för att man sett två dåliga exemplar eller för att de vid första anblicken bara ser allmänt "tråkiga" ut. Detta var absolut inte något gnäll-inlägg då jag ville klaga på folks åsikter, självklart får man tycka som man vill, och det har jag också gjort nu :)