Jag och Christoffer var ju på IKEA förra veckan, vårat "huvudmål" med besöket där var att köpa matskålar i plast till Nova att ha nere i Gävle. Tyvärr visade det ju sig att IKEAs husdjurssortiment har utgått helt, vilket i och för sig inte gjorde så stor skillnad för oss eftersom vi ändå lämnade affären med en hel kundvagn full av saker, 600 kronor fattigare och några vuxenpoäng rikare ;)
Jag var då istället ute efter en matskål i plast och en vattenskål i rostfritt stål, men allt jag tittade på i djuraffärerna var lite för dyra för min smak. Längst in hemma i klädkammaren hittade jag nyss en plastskål och två likadana skålar i rostfritt stål, så de ska jag diska ur och ta med mig till Gävle har jag tänkt.



Nu tänkte jag ta upp det som rubriken berör, nämligen att flytta med en känslig hund. Det är något jag funderar över mycket just nu, eftersom Nova är en känslig hund och jag inte tycker att Gällivare är ett ställe där jag har en framtid. Jag kommer troligtvis att flytta, om inte i år så absolut i framtiden och då vill jag ju självklart ta med mig min hund. Nova är snart 6 år och hon klarar knappt av att gå längre än 250 meter hemifrån i stan utan att bli sönderstressad och okontaktbar. Och då har vi ändå bott på samma ställe enda sedan vi skaffade henne. Dock så rör vi oss inte så mycket längre än 250 meter när vi rastar dom här, utan vi åker oftast iväg och promenerar dom, eller så går jag ner till älven och går där, men då vet hon att vi är påväg dit eftersom vi alltid går samma väg.

Det ska bli spännande att se hur Nova reagerar när hon är i Gävle. På tävlingar får man bra respons av henne när man är ute och går, men på nått sätt tror jag att hon känner på sig att det vankas agility, och då letar hon bara efter agilityhinder mest hela tiden. Jag tror på Nova och att hon klarar av det, men jag är ändå osäker på om en flytt till en större stad skulle påverka henne alldeles för negativt, och att hon skulle bli stressad hela tiden. Jag kommer att ge henne många chanser innan jag ger upp, det är en sak som är säker.

Jag tror att jag har lite för höga förväntningar på henne just bara för att jag själv vill så mycket, innerst inne vet jag att hon kommer att ha svårt att tackla en ny bostad och en ny stad. Och det gör mig väldigt besviken och det suger luften ur mig. Jag vill verkligen flytta, men jag vill absolut inte flytta utan min hund (om det visar sig att hon inte skulle klara av det). Det känns så himla själviskt, för hon är ju faktiskt min hund. Jag skulle inte kunna lämpa över henne och allt ansvar på mamma och bara sticka härifrån, för Nova är ingen lätt hund och som sagt, det är min hund och det är mig hon ska bo med och jag som ska ta hand om henne.