Jag och Nova är numera Bergby-bor eftersom jag har flyttat ihop med Christoffer. Bergby är en tätort i Gävle kommun med ca 800 invånare, och vi har ca fyra mil in till stan. Även om vi har varit här mycket så känns det lite annorlunda, men kul att få sina egna saker hit också. Dessutom har min pappa tapetserat om åt oss så nu har vi vita fina tapeter istället för dom gräsliga röda med vita cirklar som var när Christoffer flyttade in.

Jag håller på att packa upp flyttlådorna och pappa har påbörjat sin resa hemåt. Den viktigaste flyttlådan är dock redan uppackad, som vi ser nedan ;)



Det är dock bara tillfälligt att det ser ut sådär (men man vill ju att det viktigaste ska upp direkt!), rosetterna ska upp på väggen sedan och inte hänga på gallret.

Nova på köksbänken i nya lägenheten medan vi packar upp

I lördags var vi helt klar med att ha flyttat in i mammas nya lägenhet. Problemet när man byter lägenhet med någon annan är att såna här situationer alltid dyker upp:


En del av vardagsrummet, helt proppfullt med grejer så att man inte ens kommer in


Sovrummet, också rätt så fyllt men inte i närheten lika mycket som vardagsrummet

Jag och mamma har packat upp och packat upp. Sängarna står på plats och en hel del kökssaker är också på plats men det är massooor kvar att göra. Så det är vad jag gör om dagarna i princip, packar upp. Det svåra är vart man ska placera sånt som ska till förrådet, eftersom vi inte får tillgång till det förrän i slutet av veckan. Sånt tar ju väldigt mycket plats också.

Nåja, idag var det klubbmästerskap för Hundungdom. Den uteblivande träningen visade sig och Nova var taggad som ett as (minst sagt). Hon hoppade ett kontaktält på balansbommen vilket faktiskt förvånade mig. Sen rev hon två hinder också vilket gjorde mig lite irriterad.. Mamma sa att hon såg så taggad ut att man hade kunnat tro att hon skulle bita mig, haha ;) Hon kändes inte alls så mycket med mig som det brukar, mest som att hon gjorde allt för att HON ville, och så litegrann då för att jag ville. Hon kändes rätt frånvarande, men så hade jag dåliga skor också (svårt att hitta allt när man har flyttat) så det går också att skylla på. Plus att det var en klass 1 bana och därmed mycket spring vilket inte är så bra för oss som ett team eftersom jag aldrig kan hålla takten och hennes framåtsug inte är så högt som jag vill. Men helt okej kändes det trots allt.

Idag åkte vovvarna iväg till Norge med mamma. De ska vara där till på torsdag. Själv åker jag till Turkiet på onsdag och kommer hem därifrån den 21 september. Sedan är det flytt som gäller den helgen, och även helgen efter det. Så den mesta hundträningen kommer nog att komma i kläm, och därför kommer inte uppdateringen att vara den bästa heller resten av månaden.

När allt har lugnat ner sig så ska jag försöka börja blogga lite bättre igen. Det blir i oktober månad, men jag kanske sticker in någon uppdatering innan det också, man vet aldrig. Nu ska jag tvätta kläder och packa inför utlandsresan.


Världens bästa svartvit!

Idag har jag och mamma varit och inhandlat lite akvariesaker. Jag har startat upp mitt gamla akvarium, då det vi har nu är såpass gammalt att vi inte vågar ha det längre för vi är rädda att det ska spricka när man byter vatten i det. Vi köpte lysrör eftersom det gamla var trasigt, en ny pump (den gamla har försvunnit), växter, stenar och en liten kruka. Sen rensade vi vårat gamla akvarium rent på guppys, ca 50-100 stycken utan överdrift, och gick iväg till djuraffären för att lämna iväg dom. Nu när det blir ett mindre akvarium håller vi oss ifrån alla lättförökande fisksorter.


Akvariumet är större än vad det ser ut, dock ungefär hälften av vad det gamla är

De fiskar som vi kommer flytta över till det mindre karet är en praktbotia, en zebrasnäcka, två neon/kardinaltetror och en ancistrus, om vi nu hittar den! Den har vi inte sett på ett tag, så antingen har den grävt ner sig eller så har den dött. Tetrorna var från början tre stycken, som jag fick av Therese som i panik var tvungen att ge de till mig eftersom hennes andra fiskar åt upp dom. De ska ju helst vara i stim men de trivdes bra tillsammans med guppysarna.

Nu ska vi låta akvariumet stå och gå ett tag innan vi flyttar över fiskarna. Sen ska vi även köpa två praktbotior till, då de helst vill vara några stycken. Praktbotian vi har nu var bästa vän med våran gamla guldfisk, de simmade alltid ihop, fast guldfisken dog för något år sedan. Vi ska köpa nån slöjstjärt och guldfisk nu tänkte vi, kanske någon annan fisk också, vi får se. Jag hade velat ha en kuhlii-ål, men det vet jag inte om mamma går med på ;) Men de verkar häftiga! De kan bli upp till 11 centimeter.

Bild till mamma (från google), så hon ser att våran Randige Ragge (praktbotian) kan få en fin vän om vi köper en liten ål!!

På Monicas uppmaning så ska jag skriva om hemresan från Gävle i lördags. Ni som läser min privata blogg har redan läst historian, men jag bjuder på den igen. Jag kan i alla fall skratta åt allt idag, men det kunde jag inte då! ;) Så här kommer en liten novell, varning för mycket text men jag lovar er att ni får ett gott skratt om ni läser!
 

I lördags/söndags var jag med om den värsta tågresan i mitt liv. Det måste vara det värsta jag varit med om nånsin nästan, världens största jävla skämt. 

Jag, Christoffer och Nova kliver på tåg 94 i Gävle, som faktiskt är i tid (bara någon minut sen). Under resan hann vi bli en timme sena, så vi kom till Långsele klockan ett istället för klockan tolv och vi bestämde att vi skulle kvällsrasta hunden. Christoffer går ut med henne, och jag kliver bara precis utanför tåget och står och tittar på. Det handlar om 20 sekunder, max, som var vi ute, sen vänder vi oss om och ser hur tåget börjar rulla. Konduktören har inte blåst i pipan, och verkar inte fatta att vi står kvar. Jag ser mig snabbt omkring och ser att vagnsdörrarna är stängda men att konduktören står och tittar ut genom sin dörr lite längre bak. Vi börjar springa efter tåget, men Christoffer vänder ganska snabbt och jag fortsätter tills perrongen tar slut. När konduktörens vagn åkte förbi så stod han och glodde ner i nå papper. Jävligt smart!! Kan ju vara skapligt bra att se efter om nån ser ut att inte ha hunnit kliva på, men nä det hade han inte en tanke på. Jag kan inte fatta hur han kunde missa oss!

Så där står vi i Långsele med mobilerna, pengar, datorerna och all packning kvar på tåget. Och där står jag på perrongen utan skor. Jag sa alla fula ord jag kom på och var så jävla arg och förtvivlad så jag började grina helt hysteriskt och säga att jag ville ringa till mamma och pappa och att jag ville åka hem.. Christoffer fick låna en telefon av en taxichaufför och ringde SJ, men de kunde inte backa tillbaka tåget för de hade åkt för långt (5 min)?! Jag blev så arg, vi lever på 2000-talet och tågen kan fan inte ens backa tillbaka, vilket jävla skämt. Förstå känslan när man står där på perrongen utan skor och ser tåget lämna oss bakom sig. I alla fall så skulle vi vänta på tåg 92 som skulle gå kl 3.28 och hoppa på det och så skulle vi hämta våra grejer i Boden, men när jag hörde det så vart så jävla sur så jag skrek rakt ut, jag tänkte inte åka så långt utan grejerna! Så eftersom tågen skulle stå i Vännäs till kl 8.00 så skulle vi kanske hinna ikapp, men vi var båda så jävla sura så vi skulle minsann få de att vänta på oss där hade vi bestämt oss för. Vi tänkte inte åka på ett annat tåg enda upp till Boden. Han som Christoffer pratade med ringde till tågpersonalen som skulle ta hand om våra grejer.

Vi pratade med taxichauffören och frågade om han kunde skicka fakturor, då vi tänkte ta taxi till Vännäs, ca 18-20 mil. Vi hade ju inte en krona på oss så det var lite svårt att göra något åt saken. Jag satt ute på asfalten och gräta hysteriskt och sa till Christoffer att vi inte har råd att åka taxi så långt. Tyvärr kunde han inte fakturera, och han blev tvungen att åka iväg. Han hade stannat säkert en halvtimme och försökt hjälpa oss, fastän han hade en körning som väntade. Jag såg hur han tittade oroligt på mig och inte riktigt ville lämna oss själva där. Han försökte verkligen hjälpa oss och han hade gjort allt han kunde. När taxin åkte från stationen kändes det seriöst som att allt var över, som att vårt sista hopp hade lämnat oss.

Vi promenerade runt i Långsele för att fördriva tiden. Det var inte skitskönt att gå utan skor, och dessutom hade det ju självklart regnat så jag vart väldigt blöt. Jag var bara glad att jag tog Christoffers tröja på mig när jag gick ut för annars hade jag frysit ihjäl, för jag fryser alltid. Christoffer hade t-shirt på sig, men han fryser sällan.. Strax efter tvåtiden kom två tyskar till tågstationen och pratade lite med oss. Vid den tiden var vi grymt hungriga, men maten låg ju såklart på det andra tåget. Nova, den stackaren, var såklart jättetörstig. Hon försökte dricka i smutsiga vattenpölar när vi var ute och gick. Jag tog med henne till toan och lyfte upp henne till kranen men hon förstod inte att hon kunde dricka. Vi hade sett plastmuggar utomhus så jag gick dit och plockade på mig dom och sköljde ur dom och fyllde upp vatten till Nova. Jag tycker det låter så hemskt, och det kändes verkligen förjävligt att man var tvungen att göra något sånt.


Hade hål i båda hälarna och småhål i hela sockarna efter att ha varit i Långsele. Sockarna ska vara vita egentligen.... Förstår ni att jag hade ont?!

Klockan tre kom tåget som skulle ner till Stockholm, och vi pratade med en kvinnlig konduktör då, som var så himla snäll och stannade och ringde upp vårat tåg och kontrollerade att de hade låst in våra saker. Jag sa till henne att jag var så orolig och hade så ont i magen för man funderade över om grejerna stod kvar, och hon förstod precis så hon ringde. Våra grejer var vid det tillfället INTE inlåsta!! Men de skulle låsa in dom då, och shit vad grinig jag vart. Det hade gått TVÅ timmar sen de fick veta att vi stod kvar på perrongen, och de hade fortfarande inte låst in sakerna. 

Klockan halv fem, en timme försenat, kom tåget och vi hoppade på. Eftersom det var så dåligt med plats så fick vi sova i gången, jag, Christoffer och hunden.. Jag hade promenerat hål i sockarna, de var helt gråa och äckliga. Hade så sjukt ont i fötterna så ja.. Jag somnade till typ två minuter men kunde inte slappna av alls. Det faktum att vi inte hade nån klocka med oss gjorde mig väldigt stressad också.. Christoffer fick sjukt ont i magen (han har haft ont i magen sen tisdag förra veckan, och har bland annat varit till akuten pga det) och tabletterna som han åt när han fick ont låg såklart på det andra tåget. Jag gick och pratade med konduktören och frågade om vi skulle kunna byta i Vännäs men han sa att han inte visste. OCh jag vart riktigt irriterad, och sa att min pojkvän har så jävla ont i magen och hans medicin är på det andra tåget så vi måste hinna dit, och då ändrar han sig och säger att vi är där på en timme.

Vi kommer fram till Vännäs 7.10 och byter äntligen till rätt tåg. Fyfan vad skönt det var att komma dit och ta bort "låset" (silvertejpen) från glashytten och se att alla våra grejer var kvar. Jag var helt bombsäker på att nånting skulle ha hunnit bli stulet. Det går inte att förklara känslan av att äntligen sitta på rätt tåg! Vi somnade alla tre innan vi ens hunnit lämna Vännäs, och sov fyra timmar. Vi var sen framme i Boden vid tolvtiden och då bytte vi tåg och sen bar det av hemåt. Kallt var det hemma, men så jävla skönt att komma hem efter den där tågresan alltså!

Hade jag inte haft Christoffer med mig så hade jag seriöst lagt mig på rälsen och hoppats att ett godståg hade kört över mig, fyfan jag var så arg och ledsen så det var sjukt.. Det gick faktiskt förbi tre godståg under tiden vi väntade, så jag hade alltså större chans att bli överkörd än att få komma hem haha! Nästa gång (förhoppningsvis aldrig igen) så ska jag fan säga att jag har hjärtproblem som pappa sa, eller diabetes som mamma sa. Jag har åkt tåg regelbundet i tre år, men det här är fan det värsta jag har varit med om. Jag vill aldrig mer till Långsele, det kan jag lova.

I tisdags skulle jag och Nova egentligen ha åkt hem, men pga förseningar så avbokade jag min biljett och stannade, istället åker vi hem imorgon och då följer även husse med upp. Jag har faktistk hemlängtan! Har varit borta i nästan två månader. Har aldrig varit hemifrån såhär länge, fast å andra sidan är ju även detta mitt hem så det är lite konstigt att jämföra :) Men i Gällivare har jag ju i princip alla mina nära och kära. 

Jag saknar mamma, pappa, lillebror, Puma, mormor, morfar och mina kompisar. Ska bli skönt att komma hem! Längtar tills stora schäfertösen möter upp en i hallen och skriker av glädje för att överrösta den pratande Nova, och för att visa att hon också finns.


Toktjejorna saknar nog varandra litegrann. Blir nog en del bus när vi kommer hem!

Alla som känner Nova vet att hon är en väldigt kelsjuk hund. Har man börjat klappa henne så har man ett heltidsjobb, minst sagt! När man slutar så sätter hon tassen på en och tittar på en med de mest bedjande ögon hon kan få till. Lyckas inte det så trycker hon nosen och huvudet under armen för att få upp den på sitt huvud så att man inte behöver lyfta själv, utan bara klappa ;)

En annan sak hon gör är att hon tycker om att vara nära. Hon trycker antingen pannan mot en, helst mot armhålan och så står hon så, eller så trycker hon nosen mot en och snuttar. Oftast så gör hon så på morgonen, kommer och snuttar en på halsen eller bröstet. Hon trycker nosen mot en så den blir alldeles skrynklig och drar lång djupa andetag genom nosen. Söthund!


Nova snuttar på mig imorse :)

Bland de tre saker som jag tycker bäst om med Nova är bland annat dessa beteenden, och att hon pratar så mycket. Det finns inget som gör en gladare än att träffa en hund som morrar för att visa sin glädje. Jag tycker det är så härligt :D

Jag och Nova var nyss ute på en kvällspromenad runt ett villaområde här i byn. Jag gick i mina egna tankar och filosoferade när jag lite snabbt tittade ner på marken och tyckte att jag såg en mosad padda, men Novas huvud var ivägen så jag såg inte riktigt hela. Inte ens en sekund efter det så slängde sig Nova mot mig i ett bakåtskutt och jag blev så sjukt rädd så jag trodde hjärtat skulle gå sönder. Kändes som att hjärtat satt i halsgropen, jag var veerkligen inte beredd på en sån reaktion!

Frågan är vem som blev mest rädd - jag eller Nova? Hon totalvägrade att ens titta på paddan sen, hon var skiträdd :P Men det är ingen överraskning, min tuffa lilla border collie haha. Hon måste vara universums fegaste hund.


Här satte jag henne bredvid paddan, detta var det närmsta hon ville gå haha...


Här är paddan vi träffade på. Ser ni de blöta fläckarna från Novas nos på ryggen haha?

Fick mig ett gott skratt över min fega hund, fastän jag är lika feg själv. Jag var jätterädd när jag skulle fota paddan näääära med min mobilkamera, ifall den skulle börja hoppa. Det var en helt annan femma när Nova såg en igelkotte för första gången, då var hon kopplad (som tur var!) för hon ställde sig på bakbenen och sprang efter den haha..

Förra veckan fick jag äntligen kontakt med en ägare till ett av Novas syskon. Det varit nästintill omöjligt för oss att få veta något om syskon till Nova, vilket vi gärna ville eftersom vi hade såpass mycket problem med Nova. Vi ville självklart veta om något annat syskon också hade liknande problem.

Vi fick veta att en av hennes systrar hade flyttat till Kiruna, och för fem år sedan fick vi kontakt med ägarna och det visade sig även att Novas andra syster också bodde i Kiruna. Vi planerade att träffas men det blev aldrig av, och när mamma bytte telefon så försvann numrena till ägarna. Förra veckan annonserade jag på Kiruna CC och fick kontakt med Maria, som ägde Novas syster Arwen. Efter att ha skrivit ett antal mejl till varandra så föll många pusselbitar på plats och jag känner mig mycket klokare idag.

 
Novas syster Arwen på bilderna ovan, hon verkar ha tyckt om vatten precis som Nova! 
 

Maria berättade också att Arwen tyckte om att vara nära, och sov nästan alltid i sängen

Efter att ha skrivit med Maria så har jag förstått att de var väldigt lika varandra till sättet. Arwen var också lite reserverad mot människor (dock inte lika extremt som Nova vad jag har förstått), och precis som Nova så hade även hon väldigt svårt för andra hundar och funkade bara ihop med vissa. Så är ju Nova också. Hon var rädd för raketer och var helt galen när hon åkte bil. Maria har också berättat att hon annars var världens finaste hund. I övrigt har vi skrivit hur vi upplevt en del saker med hundarna och kring dem, vilket fått en del pusselbitar att falla på plats för mig, och det känns jätteskönt. Tyvärr så fick Arwen somna in förra sommaren då familjen utökades och hon inte riktigt kunde acceptera det.


Novas andra syster Vilda, fotot är från tidningen, men tagen av ägarna
 
Jag fick också veta lite om Novas andra syster, och efter lite "googlande" så fick jag fram vilka som ägde henne också. Då jag inte hittar något om dem på internet, så ska jag nog skicka ett brev eller prova ringa, för jag vill gärna veta mer om den andra systern också. Vi vet sedan tidigare att hon var likadan som Nova i sättet, då hon också var livrädd för människor när hon var liten, men det är alltid intressant att veta hur hon utvecklades i övrigt. Tyvärr så avled Vilda i samband med en bilolycka i januari i år.

Om Novas bröder vet jag inte så jättemycket, om den ena vet jag ingenting alls. Hennes ena bror Rakki stannade kvar hos mamma Dixie. Han sägs ha varit en trevlig hund men som tyvärr hade epilepsi. Hennes andra bror, Tuff, bodde tillsammans med sin pappa Japp hos hans ägare. Den tredje brodern vet jag bara att han ska ha flyttat till södra Sverige någonstans. Tyvärr så avled Rakki i samband med en lastbilsolycka hösten -06.

Novas mamma lever ännu, men hennes pappa avlivades efter en olycka under 2006 då han blev påkörd av en traktor. Han överlevde men hade såpass många inre skador att de tvingades avliva honom.

Nova hoppar hööögt upp på vedhögen, och hämtar pinne i vatten :)

Jag googlade på Border collievalpar när jag hittade bilden i förra inlägget, och samtidigt hittade jag dessa tre. Det var nästan så jag själv trodde att det var Nova! Christoffer fick se bilderna, och jag sa att det inte var hon, och visade den andra bilden varpå han sa "men det där är Nova på den bilden va?" :P







Sista bilden är så lik så det är i princip bara den tjockare pälsen som avslöjar att det inte är min hund tycker jag. Nästan lite småläskigt att Nova har en dubbelgångare! :)

Varför har man inte tid och pengar?

Såhär ser ett av våra fönster ut, tillägger att det inte är putsat för allt för länge sen...

Anledningen? Den ser ni här:


Nova står och spanar efter husse som åkt iväg en sväng



Tycker hon är rätt söt, lillstrumpan, även om det inte är så kul att se hur fönstrena blir när hon trycker nosen mot dom och snorar. Ser inte alltför fräscht ut haha.. Hemma hos mamma så står hon på fönsterbrädan och kikar ut, men här har hon riktigt bra översikt eftersom hon kan stå i soffan eller på baslådan. Hon ser ut över hela baksidan, men som tur är så ser hon bara ut där (inte på framsidan där parkeringen är), så hon ser oss bara när vi genar över gården ner till Ica för att handla eller något liknande. När vi kommer tillbaka därifrån så står hon alltid i fönstret då också ;)

Nu kommer två bilder, den första tagen för några timmar sedan och den andra nyss:


Nova och husse myser i soffan, trötta efter dagen.


Detta är just nu, fast Nova vaknade till när jag tog upp kameran.

Man kan fråga sig vad jag gör upp nu, men jag var vaken från fem (när Christoffers klocka ringer) till klockan tio för att jag inte kunde somna om, och sen sov jag fram till halv två. Hade tvättstuga klockan två, annars hade jag nog kunnat sova hela dagen! :) Så jag har inte riktigt hunnit bli trött ännu.. Men jag ska hur som helst lägga mig nu och ställa klockan så jag inte sover bort hela dagen imorgon. Om jag nu får plats i sängen det vill säga! ;)

Idag var vi till Vittersjö för att grilla med Christoffers pappa. När vi kom dit var grannen där med sin riesenschnauzer Isaq så vi bestämde oss för att prova släppa ihop hundarna. De som känner Nova vet att hon är en riktig argbigga som egentligen är väldigt osäker och inte kan läsa kroppsspråk. Isaq var helt perfekt för Nova, hon vart lite grinig på honom först så då gick han iväg och luktade inte på henne nå mer så då släppte jag henne. Sen lät Isaq henne ta pinnarna som de lekte med osv, och var inte alls intresserad av att lukta. För Nova går det bra så länge hon slipper någon kroppskontakt med andra hundar, det är då hon blir osäker.


Isaq (som blir kliad av Christoffer) och Nova med varsin vedpinne

Vid ett tillfälle vart det lite för mycket för Isaq, han viftade som en galning på svansen och var fram och luktade på henne, men då blev Nova arg och sa till men Isaq svarade och efter det stod han bara stilla och tittade bort när Nova hade damp. Det fick henne att sluta och sen var de bra polare igen. Det är såna hundar som Isaq som jag vill att Nova ska träffa, såna som vet att ett nej är ett nej. Många hundar som hon träffar går fram igen och igen fastän hon sagt ifrån att hon inte vill, och då blir hon arg.

Så länge de är lösa och man är typ och promenerar så går det jättebra, så länge den andra hunden inte vill leka genom att hoppa på den andra och brottas osv. Nova gillar att jaga och bli jagad ;) Men annan kontakt med hundar undviker hon helst. Det som är skönt med henne är att hon skiter fullständigt i andra hundar så länge de inte bryr sig om henne. Kul att hon fick sig en kompis i alla fall, på grund av hennes humör/osäkerhet har hon tyvärr få vänner som förstår sig på henne ;)


Nova spanar in Isaqs pinne, måntro om den är bättre kanske?

Den här lilla fem månaders busen har jag träffat idag, en svensk lapphund. Jambos Chejja heter hon i stamtavlan men kallas för Kita till vardags. Det är Christoffers farmor och hennes mans hund. Ett riktigt (busigt) litet charmtroll. Lite valpsjuk blir man ju.. Bjuder på en bild och delar med mig av valpsjukan! :)

Idag åkte jag in till bland annat Ikea med grannen. Nova fick följa med i bilen eftersom inte solen lyste något, och det regnade litegrann så det var ingen bastu i bilen som det varit de senaste dagarna. Novas förra ikearåtta, den svarta, hade sett sina sista dagar i livet efter en hel del dragkampar mellan Nova och Christoffers kompisar.

Den här gången blev det en vit råtta (som nog snart är grå/svart) och nån liten nalle till Nova. Nu är hon helt överlycklig och vet inte riktigt vilken av leksakerna som hon ska visa upp när det kommer folk, lilla söthunden :D


Nova med sina nya leksaker

Vad är det som går upp för backen med tre ben men kommer ner med fyra?

Svar från 118100: Vi lät denna gåta passera genom personalen hos 118100 och när den nådde vår jurist brast han ut i tårar. Det väckte minnen om en dyr historia där en fager ljushårig dam var inblandad. Nåväl, vi ger aldrig upp och 118100 gned geniknölarna in i det sista. Den stackare som fick skutta uppför backen var en trebent labrador med minnesförlust som hade förlagt sitt fjärde träben på toppen av backen.

Haha, jag tyckte den var sååå kul när jag hörde den första gången! Vem kommer ens på något sånt? ;)

Här är några bilder från igår på min fina svartvit. Hon skötte sig så bra! Vi åkte till Gåsholma på dans på kvällen och Nova skulle få träna att vara ensam hemma. Det hade gått bra, sen hade grannen Patric varit och gått en långpromenad på en mil med henne och efter det hade hon börjat leva om så då fick hon vara hos honom tills vi kom hem.

Det är så skönt att ha grannar som hon kommer överens med, och som tycker om henne och kan erbjuda sig att passa henne :) Även om hon skäller på dom så vet de hur hon är och de respekterar det och låter henne göra allt i sin takt. Hon har faktiskt till och med fått en ny leksak av grannarna, det skulle aldrig i världshistorien inträffa hemma i Gällivare haha...


Busen låg under bordet mest hela tiden igår och busade för sig själv


Fina svartvit! Stolt över lilla mini-pinnen hon har mellan tassarna


Denna bild tycker jag blev rätt häftig, fast Nova är suddig :)

Jag tror inte att någon faktiskt förstår hur lätt Nova är att ha och göra med här nere, jämfört med hemma. Visst har hon blivit lite stöddig nu när hon känner sig mer hemma, men det går inte att jämföra med hur hon är annars. Folk har nog svårt att förstå att det faktiskt kan vara så stor skillnad som det är. Önskar att hon var såhär hela tiden!

I tisdags när jag vaknade hemma, så var Nova ovanligt glad och betedde sig lite annorlunda än vad hon brukar. Hon är nämligen annars mest gosig när hon vaknar med den här gången kom hon upp i sängen och hoppade på mig, pratade (morrade) och viftade på svansen men ville inte ligga ner och bli kliad. Jag satte mig upp i sängen och hon hoppade ner och ställde sig och stirrade ner i golvet samtidigt som hon fortsatte med pratande och svansviftandet.

Jag förstod som inte varför hon var så glad i golvet? Men vid en närmare titt såg jag något.. Hon hade dödat en humla! :P Hon var så stolt över den döda humlan och visade mig glatt den. När Puma kom i närheten så vaktade hon den och skulle bära iväg den -.-


Stolt Nova med sin lilla nattfångst! ;)


Den lilla humlan som tyvärr mötte flugsnapparen Nova en mörk sommarnatt...

Jag kunde inte låta bli att skratta för det var så roligt, men samtidigt tänkte jag på hur det hela gått till. Hon hade kunnat blivit illa bränd i munnen, för hon har förmodligen snappat den i luften efter att hon jagat den och irriterat upp den. Där har jag, med VÄRLDENS fobi för ALLT som har fler än fyra ben eller kan flyga, sovit ovetandes medan en arg humla har brummat runt i mitt rum. Tacka fan för att jag sov, annars hade det blivit ett himla liv!

Imorgon åker jag och Nova ner till Gävle igen, en aning tidigare än planerat. På torsdag ska jag på begravning, det är nämligen därför vi åker såhär tidigt. Hade egentligen planerat att åka kring midsommar. Så vi byter bostadsort på obestämd tid nu! Har en hel del att göra där nere (jobbsökande, körkortsplugg som måste tas tag i osv).

På lördag tänkte jag försöka lura med mig husse på agilitytävling i Gävle, jag hade gärna velat kika och så hur det går till på ett lite större ställe. I såna fall följer nog kameran också med! Och förmodligen även Nova, men tyvärr bara som publik :)

Eftersom vi inte hade någon bil sist jag var där (den har brunnit) så blev det aldrig att åka till Ockelbo men idag har husse köpt en "ny" skruttbil så vi ska nog kunna åka dit nån gång har jag bestämt mig för!

Här kommer några bilder från när jag och mamma var och badade hundarna i lördags:


Nova möter upp Puma som har hämtat leksaken


Nova kommer med pinne, Puma plaskar på grunt!


Vovvarna badar och simmar på


Puma har nyss lärt sig simma, stilen är kanske lite avslöjande? ;) hahah!

Nova har varit väldigt dålig senaste tiden och inte riktigt sig själv :( Hon har varit dålig i magen och spytt i cirka en vecka vilket har resulterat i att hon gått ner 1,5 kilo. Hon är nu på bättringsvägen och idag var hon riktigt pigg! Jag och mamma har kanske löst problemet med det hela, jag får hoppas att det är det. Annars vet jag inte vad som är fel om hon blir dålig igen..

Vi får hålla tummar och tår för lilla svartvit! (som nu är väldigt liten!)